Kan ni fatta att jag tagit tag i boken igen? :D 24 A4 sidor å fler på väg! Tack till fina lisa som ska börja läsa boken :) hoppas du inte tycker att mitt skrivsätt är allt för knasigt ;)
Har även börjat spåna på en liten kort-historia jag ska skriva, typ novell-kort eller lite längre :) när den är klar kommer den synas på bloggen!
Alltså ska jag vara helt ärlig, så vet jag inte vart jag hade varit i livet om jag inte träffat dessa två helt underbara personer vid namn Isabella & Marleen. Utan dem hade jag nog varit ett vrak, om jag tänker på alla situationer jag mått bättre tack vare att bara chatta med dem. Har jag mått dåligt å hållit på att ge upp; ja då har de funnits där för att stötta mig och dra mig mot ytan igen. Redan från första orden vi sa till varandra, har mitt liv tagit en vändning.
Jag vill att ni ska veta att NI är underbara, å mitt liv utan er skulle aldrig ha gått åt detta håll. Ni är skälet till att jag har min livsglädje kvar, och inte har gett upp den för länge sedan. Tack söta ni !! <33
Jag hoppas vi finns för varandra livet ut, för vänner som er är svåra att finna! Vi är så olika alla tre på så många sätt, men samtidigt har vi hittat något som förenar oss. Det är våra olikheter som gör oss starka.
Styrka.
Till er kan jag skriva i princip allt. Vi kan ha delade meningar om saker å ting, men vi accepterar varandra å det gör mig så jävla glad. Tack åter igen sötisar!
Once upon a time, there was two people in The world. Their names was RetardedRainbow and IsaApelsin. They lived in peace until one day when a Sudden thunder hit the land. To survive, they had to give up the peace and put their own lives first, which resulted in a bloody war between them.
To survive, each had to give up feelings for a certain person - what choice did they have when both Only knew each other? Here is the story of two people who fought against each other not knowing how much that person in reality really meant.
Oh no can't write this story >.< it's to sad.. They are both good friends... Lets change story! :D
Once upon a time, there was a girl named snyftis who didnt really have any friends. She always kept her thoughts to herself, and didnt let Anyone get to know them. But then, on a Sunny day - she met these two girls who would have a great part in this wonderful future of hers. They would make her life worth living, an save her from a dark future.
This is a story of friendship that Will last forever.. Or until death tear them apart.
Alltså någon som märker att jag har tråkigt? Bra. ;) ville göra en vacker historia om IsaApelsin å RetardedRainbow... Men svårt att skriva ngt bra på en mobil som rättar allt man skriver på engelska? -_-' suck. Får göra en vacker historia med dem senare :D osså måste jag ta mig i kragen å fortsätta med boken om jag vill ha den färdig innan 2030 ;)
Å då var det söndag kväll å snart är det dags att sova. Suck. Ville ha en liten längre helg faktiskt ^^ är otroligt trött fortfarande :P
Menmen. Nu blir det lite mer drama, sedan väntar sängen ;) god natt :) hoppas alla har haft en trevlig helg!
Vågorna känns så sköna en natt som denna. Röster om gårdagen sköljs bort med tiden, och det ultramarina får nytt liv. Ty dagen är gången, men än syns du ej. En ny dag nalkas. Jag längtar.
ver 2:
Vågorna som täcker mina ben på strandens kant är upplysta av månen. De för med sig röster av mina gnagande bekymmer, och ger på så vis det nattkalla vattnet föda. En hel dag har gått och klockan är 4 på morgonen, men fortfarande väntar jag på min dejt. Himlen ändrar färg till en jobbig rosa nyans. Hur kunde gud skapa en sådan gräslig färg, och hur länge måste jag vänta i det kalla vattnet?
Tjo, "dikterna" - eller vad man ska kalla dem - är skriva för en svenska uppgift, men blev ganska nöjd så delar med mig av dem :) Temat var "Några minuter på en havsstrand" och man skulle skriva två stycken inspirerade av antingen; Romantiken, realismen eller naturalismen. Gissa vilka jag valde ;)
Andra skoldagen denna vecka är slut, och nu ska jag sova. Höll på att dö under de sista lektionerna, å kände att jag inte riktigt återhämtat mig. Fick mer å mer hosta, å huvudet kändes som att det inte kunde ta mer information ^^ men imorgon hoppas jag det är utvilat! :)
Godnatt ;)
Känns så najs :) Nu ska jag inte ta mer medicin - vilket betyder att jag kan äta när jag vill utan att vänta flera timmar - och jag är så gott som frisk. Har lite hosta kvar och lite hes röst, inte helt återställd i kroppen, men annars känner jag mig bra. Ingen huvudvärk, tack gode gud ;D
I feel good.. nanananananana.. so good, so good blablala....
Helt awsome musik hittar man btw när man nördar drama när man är sjuk ;) Även fast jag somnade mitt i många episoder... höhö.. men musiken iafl:
Vi börjar med denna awsome låt kallad Carry on - Ali
Tycker även folk borde se dramat Faith där låten är med. Helt värt enligt mig :)
Sedan har vi ett soundtrack från filmatiserade (ej animerade) Mulan som jag såg igår:
Även denna är otroligt bra, nästan bättre än disneys version! ;D Dock ingen cool drake med :( Men annars helt bra film!
Denna är även bra, men gillar mest refrängen :P City Hunter OST: Suddenly
Emilie, F18, är den som driver denna blogg.
Bloggen är både seriös och halvt oseriös. Jag skriver helt enkelt om allt jag känner för, utan att ta hänsyn till om folk vill läsa om det eller ej.
I min vardag gör jag allt möjligt. Jag; fotar, ritar, målar, sjunger, nördar och är med min pojkvän. Min röst är inget seriöst och mitt nörderi nördigt. Men jag lever som mig själv.
Jag älskar kommentarer och bits ej, så kommentera gärna.